My Items

I'm a title.​ Click here to edit me.

To feel good about nature photography

To feel good about nature photography

A while ago, I was asked to hold a kind of photography course that would be organized through a project where the Region, Skådebanan and ABF were involved. The purpose of the courses, because there were several different specializations, was simply to feel good through nature and culture in some way. A more experience-based course where what you practice on the course actually comes second and to "only" experience the course together with others comes first. The courses are not something you can apply for but actually get a degree from the Region to just feel good. Of course I said yes. My place to charge the batteries For me, nature photography means a lot. I have loved walking in the woods since I was a child and we have always had country places in the family that we have been to during weekends and holidays. When I walk in the woods I relax. I feel the scents of nature and marvel at everything beautiful from the big to the small. I hear the sounds of the wind, the birds and other animals. In nature, I am probably the happiest and if you have a bad period, it is in nature that I can regain my mood and energy. Then having the opportunity to photograph it gives me that little extra. I get an opportunity to document what I think is beautiful or important and show it to the rest of the world. Nature is something we must protect and take care of and not take for granted. From own experiences to course? But how do I transfer my thoughts and knowledge to a kind of course that is still a photography course but where the experience itself is the most important? I had to attend my own web-based training which explained how my future participants can feel and how to best deal with those who have ended up at home or have mental illness or perhaps long-term illness. It went smoothly and I already had a lot of knowledge thanks to my everyday job at a municipal daily business where I teach photography and all that it entails. I sat down and planned and got together eight occasions with simplified theory about camera settings, photo recommendations, composition and image analysis. Of course for both system camera and mobile camera. Every time I thought of making a small excursion to either one of the parks in the city or we take the car to some nature reserve. But then there are always thoughts like, what if it gets bad? Too difficult? What if no one signs up? How is this going to go? The course is underway and half the time has already passed Yes, what do you say? Now there have already been four occasions of my eight planned. I have three wonderful participants who really seem to like what we do and who have told me several times how nice and fun they think it is to be a part of the course. One has even bought a system camera with a few different accessories. It is a great privilege to be able to hold a course for so few participants. Everyone gets in the same car. It's easier to get a relationship with everyone and they get more quality time with me. Of course, it would be incredibly fun if there was some kind of continuation and preferably with even more participants or opportunities and there seems to be interest in it as well, so who knows? Something that I noticed with my course participants is that it does not necessarily have to be limited to nature photography. As I said, we have talked a bit about image analysis and I have shown my different areas in which I photograph and the interest is great for more parts. The other day we went for a walk to a park in the city but through the city and my course participants could quickly appreciate urban photography and street photography and feel good, get the same joy and curiosity in that type of photography. It was so much fun to watch and good for me if there is any kind of sequel. Who knows, maybe we can have studio photos on the schedule in the future as well? Here you can see some mobile photos from the walk. Final sprint and course material on the website Having the opportunity to lead this course has also made me feel good and to dare to believe in what you do, that there is actually so much that can be taught. It would be absolutely fun to do a continuation, or hold a course that anyone can sign up for. You as a member will also get to take part of my course material. I think I will post my various course materials on the website as you go so you can download or read online if you need tips and ideas, so become a member and stay tuned. Of course, everything is free. All good, take care of each other in the spring sun.

Att må bra med naturfotografi

Att må bra med naturfotografi

För ett tag sedan fick jag frågan om att hålla i en slags fotokurs som skulle anordnas genom ett projekt där Regionen, Skådebanan och ABF var inblandade. Syftet med kurserna, för det var flera olika inriktningar, var helt enkelt att må bra genom natur och kultur på något sätt. En mer upplevelsebaserad kurs där det man praktiserar på kursen faktiskt kommer i andra hand och att "bara" få uppleva kursen ihop med andra kommer i första hand. Kurserna är inget man kan söka till utan faktisk få utskrivet från Regionen för att just må bra. Såklart tackade jag ja. Min plats att ladda batterierna För min del betyder naturfotografering mycket. Jag har sedan barnsben älskat att gå i skogen och vi har alltid haft landställen i familjen som man varit på under helger och semestrar. När jag går i skogen kopplar jag av. Jag känner naturens dofter och förundras över allt vackert från det stora till det lilla. Jag hör ljuden från vinden, fåglarna och andra djur. I naturen är jag nog som mest lycklig och om man har en dålig period är det i naturen jag kan få tillbaka humöret och orken. Att sen ha möjligheten att fotografera det ger mig det där lilla extra. Jag får en möjlighet att dokumentera det jag tycker är vackert eller viktigt och visa det för resten av världen. Naturen är ju något vi måste värna om och ta hand om och inte ta för given. Från egna erfarenheter till kurs? Men hur överför jag mina tankar och kunskaper till en slags kurs som ändå är en fotokurs men där själva upplevelsen är den viktigaste? Jag fick gå en egen webbaserad utbildning som förklarade hur mina kommande deltager kan må och hur man på bästa sätt bemöter dom som hamnat i hemmasittande eller har psykisk ohälsa eller kanske långvarig sjukdom. Det gick smidigt och jag hade redan många kunskaper tack vare mitt vardagliga jobb på en kommunal daglig verksamhet där jag lär ut fotografi och allt vad det innebär. Jag satte mig och planerade och fick ihop åtta tillfällen med förenklad teori om kamerainställningar, fotorekommendationer, komponering och bildanalys. Självklart för både systemkamera och mobilkamera. Varje gång tänkte jag göra en liten utflykt också till antingen någon av parkerna i stan eller så tar vi bilen till något naturreservat. Men så finns ju alltid tankar som, tänk om det blir dåligt? För svårt? Tänk om inga anmäler sig? Hur ska det här gå? Kursen är igång och halva tiden har redan gått Ja va säger man? Nu har det redan gått fyra tillfällen av mina åtta inplanerade. Jag har tre underbara deltagare som verkligen verkar gilla det vi gör och som flera gånger har berättat för mig hur fint och kul de tycker att det är att få vara en del av kursen. En har till och med köpt en systemkamera med lite olika tillbehör. Det är en stor förmån att få hålla kurs för så få deltagare. Alla går in i samma bil. Det är lättare att få en relation till alla och de får mer kvalitetstid med mig. Självklart vore det otroligt kul om det blev någon form av fortsättning och gärna med ännu fler deltagare eller tillfällen och det verkar finnas intresse för det också så vem vet? Något som jag märkt ihop med mina kursdeltagare är att det faktiskt inte nödvändigtvis behöver begränsas till just naturfotografering. Vi har som sagt pratat lite bildanalys och jag har visat mina olika områden som jag fotograferar inom och intresset är stort för fler delar. Härom dagen gick vi en runda till en park i stan men via stan och mina kursdeltagare kunde snabbt uppskatta urban fotografering och gatufotografering och må bra, få samma glädje och nyfikenhet i den typen av fotografering. Det var så himla kul att se och bra för min del om det blir någon form av fortsättning. Vem vet, vi kanske kan ha studiofoto på schemat framöver också? Här kan du se några mobilfotografier från promenaden. Slutspurt och kursmaterial på hemsidan Att få möjligheten att leda den här kursen har även fått mig att må bra och att våga tro på det man gör, att det faktiskt är så pass mycket att det går att lära ut. Det vore absolut kul att få göra en fortsättning, eller hålla en kurs som vem som hels kan anmäla sig till. Du som medlem kommer också få ta del av mitt kursmaterial. Jag tänker att jag kommer lägga upp mina olika kursmaterial på hemsidan vartefter så du kan ladda hem eller läsa online om du behöver tips och idéer, så bli medlem och håll koll. Allt är såklart gratis. Allt gott, ta hand om varandra i vårsolen.

5MP & 2 construction lamps

5MP & 2 construction lamps

We have all been beginners once upon a time and photographing people was something I became interested in around 2007. I had just started my first website with the help of Publisher and it looked like shit to put it bluntly. Since I have a great interest in music and am curious about people, this is where I looked for my first contacts. Music went fast and I got to photograph at both Sweden Rock Festival and Skogsröjet, via my then job at first but eventually I got the assignments via ma-foto. That thing with people was a little trickier because I had no experience at all. Internet was new It feels as if the network at this time was relatively new and one was not as afraid of being violated and exploited or even worse. Guess it took a while before the trolls got there? There were pages like modelnet and model pictures not to mention different groups on Facebook, but there were also msn and that type of chat. I spread out a bit here and there that I was interested in starting to photograph people in the somewhat makeshift studio I had access to. Very soon a number of people began to hear from them. Ever since this time, I have wanted to chat or exchange emails some time before to see that you have the same intentions and thoughts about the pictures to be taken. It also feels good if you have a bit of the same thoughts about beauty because I really wanted to find "normal" people like you and me and not those who just want to be models with all that entails. The first photo shoot As I said, I had contact with several people and the occasional friend who thought it was fun to try to "model" a bit. But I felt I wanted to take the plunge and photograph someone completely new. The turn fell on Ida who had contact with me via msn if I remember correctly. We had talked a lot about pictures and Ida wants portfolio pictures and just try standing in front of a camera. I do not remember now where she lived but it was not easy to get to me and home the same day. But then came the opportunity that made it possible. Together with a bunch of friends, Ida was at camp and on the way home she would pass Norrköping and change trains. We decided to drive on and test. I was probably as nervous as Ida. Meet a young girl like that, think what people could have thought wrong and had prejudices. Ida had a bunch of friends with her who hung out and kept us company throughout the photography and it felt good for both of us but mostly for Ida I think. As I said, I was sick above and probably did not say much about how to stand and pose, etc. Ida was very professional and incredibly easy to work with and had a sense of humor. She was driving at full speed and I tried to keep up with her pace. The equipment But that was the thing with the equipment. Just with Ida, I had the camera of work. A Fuji that looked like a system camera but was a compact camera. It had a full 5MP which was a lot at the time. But sick little sensor and since I barely understood what I was doing, I got long shutter speeds. I only had two construction lights. The studio consisted of some black fabrics. A new world opened up I still remember that shoot with a lot of laughter and warmth. I got a bleeding tooth and booked new appointments with more people. I bought my first own digital system camera. A Nikon D40X with a full 10MP. People got in touch and I took pictures weekend after weekend. It was a completely different interest at the time and you did not have such high demands on looking in a certain way as I perceive that many have today. Of course, I do not agree, but I still like to photograph completely ordinary people. Today I know a lot about the camera, different lenses, flashes, lights and editing. The cameras have replaced each other just like the lenses and now I have a Nikon Z6. Of course, the quality of the pictures from 2007 does not quite measure up, but since Ida is totally cruel and shameless, these are still some of my favorite pictures. I think it shows that it is as much about personal chemistry, trust and the photo opportunity as technology. With new technology and Lightroom, I have tried to modernize the images slightly. What do you think?

5MP & 2 bygglampor

5MP & 2 bygglampor

Alla har vi varit nybörjare en gång i tiden och att fotografera folk var något jag blev intresserad av runt 2007. Jag hade precis startat upp min första hemsida med hjälp av Publisher och det såg ut som skit rent ut sagt. Eftersom jag har ett stort musikintresse och är nyfiken på folk så blev det där jag sökte mina första kontakter. Musik gick snabbt och jag fick fotografera på både Sweden Rock Festival och Skogsröjet, via mitt dåvarande jobb till en början men vartefter fick jag uppdragen via ma-foto. Det där med folk var lite knepigare eftersom jag inte hade någon som helst erfarenhet. Internet var nytt Det känns som om nätet på den här tiden var relativt nytt och man var inte lika rädd för att bli kränkt och utnyttjad eller ännu värre. Antar att det tog en tid innan trollen hittade dit? Det fanns sidor som modelsnet och modellbilder för att inte tala om olika grupper på Facebook men så fanns även msn och den typen av chattar. Jag spred ut lite här och där att jag var intresserad av att börja fotografera personer i den lite provisoriska studion jag hade tillgång till. Väldigt snart började ett flertal personer höra av sig. Ända sedan den här tiden har jag velat chatta eller mailväxla en tid innan för att se att man har samma intentioner och tankar om bilderna som ska tas. Det känns även bra om man har lite samma tankar om skönhet eftersom jag verkligen velat hitta "normala" människor som du och jag och inte de som enbart vill bli modeller med allt vad det innebär. Första fotograferingen Jag hade som sagt kontakt med ett flertal personer och en och annan kompis som tyckte det var kul att prova på att "modella" lite. Men jag kände att jag ville ta steget och fotografera någon helt ny. Turen föll på Ida som hade kontakt med mig via msn om jag minns rätt. Vi hade pratat en del om bilder och Ida vill ha portfoliobilder och bara testa på att stå framför en kamera. Jag minns inte nu var hon bodde men det var inte helt enkelt att ta sig till mig och hem samma dag. Men så kom tillfället som gjorde det möjligt. Tillsammans med ett gäng vänner var Ida på läger och på hemvägen skulle hon passera Norrköping och byta tåg. Vi bestämde att vi kör på och testar. Jag var säkert lika nervös som Ida. Möta en ung tjej sådär, tänk vad folk kunde ha trott fel och haft fördomar. Ida hade med sig en drös med kompisar som hängde med och höll oss sällskap under hela fotograferingen och det kändes bra för oss båda men mest för Ida tror jag. Jag var som sagt sjukt ovan och sa nog inte särskilt mycket om hur man kunde stå och posera osv. Ida var sjukt proffsig och otroligt lättarbetad och hade humor. Hon körde på för fullt och jag försökte hålla igång i hennes tempo. Utrustningen Men så var det det där med utrustningen. Just med Ida hade jag jobbets kamera. En Fuji som såg ut som en systemkamera men som var en kompaktkamera. Den hade hela 5MP vilket var mycket på den tiden. Men sjukt liten sensor och eftersom jag knappt fattade vad jag höll på med så fick jag långa slutartider. Jag hade ju bara två bygglampor. Studion bestod av några svarta tyger. En ny värld öppnade sig Jag minns fortfarande den där plåtningen med mycket skratt och värme. Jag fick blodad tand och bokade nya tider med fler personer. Jag köpte min första egna digitala systemkamera. En Nikon D40X med hela 10MP. Personer hörde av sig och jag fotograferade helg efter helg. Det var ett helt annat intresse på den tiden och man hade inte så höga krav på att se ut på ett visst sätt som jag uppfattar att många har idag. Såklart håller jag inte med utan fotar gärna fortfarande helt vanliga människor. Idag vet jag massor om kameran, olika objektiv, blixtar, ljus och redigering. Kamerorna har avlöst varandra precis som objektiven och nu har jag en Nikon Z6. Visst håller inte bildernas kvalitet från 2007 måttet riktigt men eftersom Ida är totalt grym och oblyg så är det fortfarande några av mina favoritbilder. Tycker det visar på att det lika mycket handlar om personkemin, tilliten och fototillfället som tekniken. Med ny teknik och Lightroom har jag försök modernisera bilderna något. Vad tycker ni?

The beautiful in wear

The beautiful in wear

What exactly is it about wear that attracts? Why are we so many who appreciate rusty sheets, broken windows and abandoned old buildings? Where is the line between just being ugly and worn out to be beautiful and a motive for the camera? A few years ago, I had a great interest in photographing desolate houses. I searched in forums, and always kept my eyes ready when you were on your way somewhere in Sweden. Namely, they pop up a bit here and there along country roads and in forests or even in cities. They stand there like old ghosts and just breathe history. The times I have entered the house it is with great respect and of course without touching or moving anything. But as I said, it's cool, like being close to another life in another time in some way. I have lived in Norrköping all my life. I remember old parts of the city that do not exist and it is a natural development, but sometimes it can be a shame too. One area that I remember is the old "NOSS area" where there was full activity with manufacturing turbines, among other things. Today, the premises are owned by the municipality and have new tenants in some of the houses, but still several of the buildings are more or less abandoned. Last week, a co-worker and I were out photographing in that area. They are classic old brick houses with old rusty details, cracks and broken glass panes. The type of house is also of the older model and has exciting angles and corners. From passing it for several years and barely reacting to the torn area, I discovered it again with the help of the camera. I think it's beautiful with the old worn brick, the texture of the old wooden doors and the rust that has stuck to metal objects and details. I do not really know why I get caught up in this kind of motive. Is it the wings of history? Are memories brought to life? Am I just too weak and worn out? Are the different textures and materials against each other? It does not really matter much, but weak for it, I am.

Det vackra i slitage

Det vackra i slitage

Vad är det egentligen med slitage som lockar? Varför är vi så många som uppskattar rostiga plåtar, trasiga fönster och övergivna gamla byggnader? Var går gränsen mellan att vara bara fult och slitet till att bli vackert och ett motiv för kameran? För några år sedan hade jag ett stort intresse att fotografera ödehus. Jag letade i forum, och höll alltid blicken redo när man var på väg någonstans i Sverige. De poppar nämligen upp lite här och där utmed landsvägar och i skogar eller till och med i städer. De står där som gamla spöken och bara andas historia. De gånger jag har kommit in i huset är det med stor respekt och självklart utan att röra eller flytta något. Men det är som sagt häftigt, som att vara nära ett annat liv i en annan tid på något sätt. Jag har bott i Norrköping i hela mitt liv. Jag minns gamla delar av stan som inte finns kvar och det är väl en naturlig utveckling, men ibland kan det vara lite synd också. Ett område som jag minns är det gamla "NOSS-området" där det var full aktivitet med att tillverkas turbiner bland annat. Idag är lokalerna ägda av kommunen och har nya hyresgäster i vissa av husen, men fortfarande är flera av byggnaderna mer eller mindre övergivna. Förra veckan var jag och en arbetskompis ute och fotograferade i just det området. Det är klassiska gamla tegelhus med gamla rostiga detaljer, sprickor och trasiga glasrutor. Typen av hus är ju även de av äldre modell och har spännande vinklar och vrår. Från att ha gått förbi det i flera års tid och knappt reagerat på det slita området blev till att upptäcka det på nytt med kamerans hjälp. Jag tycker att det är vackert med det gamla slitna teglet, texturen på de gamla trädörrarna och rosten som bitit sig fast på metallföremål och detaljer. Jag vet inte riktigt varför jag fastnar för den här typ av motiv. Är det historiens vingslag? Är det minnen som väcks till liv? Är jag bara svag för slitet och trasigt? Är det de olika texturerna och materialen mot varandra? Det spelar egentligen ingen större roll, men svag för det, det är jag.

Macro flashes Godox MF12

Macro flashes Godox MF12

I've been a macro nerd for a long time. I constantly hunt for motives when we are out and about and have opened our eyes to insects but also flowers and other small details that are out there. Details that several others miss. I have built diffusers of plastic pieces, paper, fabric and bought different arms and small flashes. But then I decided to sell off with a little different photo equipment that I no longer use and buy myself a macro flash set. There are a lot of different solutions, but I stuck to Godox MF12. I've looked at it before and I've looked at Nikon's own but then it's like never gotten rid of. But then last week, Scandinavianphoto ran a campaign on MF12 with transmitters, so I decided to go for it. The set includes two flash heads that can be run both TTL and manually, they also have a built-in LED lamp that may work well as a focus support. You also get two cold shoes so you can mount the flashes on e.g. stand. You get two flash feet and several sets of color filters. Two charging cables are also included and it is so nice that there are built-in, good batteries in the flash. In order for you to be able to use the flashes for as many lenses as possible, there are lens rings from 49mm to 77mm. The flash heads can be rotated and moved freely on the ring and of course angled to extremely close to the lens to a wider light field. The flashes light up approx. 4 meters so of course I see potential to use them also together with models such as fill lights or effect lights in the background. The GodoxXPRO transmitter is a great accessory. You can connect your flashes in 5 different groups and in 32 different channels. It supports both TTL and HSS (if the flash supports it). You can easily adjust both the zoom (for the lens you use) to flash intensity and a lot of other nice features. Mounted and ready on the camera, it may feel a little clumsy at first, but if I compare with my previous home builds or purchased arms, this is nothing. It is flexible and easy to handle. I first photographed the details on a chrome camera. I used my macro lens from Laowa. A nice 100mm f2.8. Completely manual but really good if you get it with the magnification of up to 2 times magnification. My second picture I just took in the last evening sun. On a pine tree sat a wounded but fine spider. It will take some time to learn the effect of the angles on the light and the intensity of course on different motifs and shutter speeds. But as a first impression, I am very happy. This will be so good this spring / summer. Now devils are to be photographed here insects and flowers. CHECK OUT MY PREVIOUS AND UPCOMING PICTURES IN GALLERY ANIMALS OR NATURE

Makroblixtar Godox MF12

Makroblixtar Godox MF12

Jag är sedan länge en makronörd. Jag jagar motiv ständigt när vi är ute och går och har fått upp ögonen för insekter men även blommor och andra små detaljer som finns där ute. Detaljer som flera andra missar. Jag har byggt diffusorer av plastbitar, papper, tyg och köpt olika armar och småblixtar. Men så bestämde jag mig för att sälja av med lite olika fotoutrustning som jag inte använder längre och köpa mig ett makroblixtset. Det finns ju en uppsjö av olika lösningar men jag fastnade för Godox MF12. Jag har kollat på det förut och jag har kollat på Nikon egna men sen har det liksom aldrig blivit av. Men så förra veckan så körde Scandinavianphoto en kampanj på just MF12 med sändare så då slog jag till. I setet ingår två blixthuvuden som kan köras både TTL och manuellt, de har även en inbyggd LED-lampa som kanske funkar bra som fokusstöd. Du får även med två cold shoe så du kan montera blixtarna på t.ex. stativ. Du får två blixtfötter och flera set med färgfilter. Två stycken laddkablar medföljer också och det är så skönt att det är inbyggda, bra batterier i blixtarna. För att du ska kunna använda blixtarna till så många objektiv som möjligt så finns det objektivsringar från 49mm till 77mm. Blixthuvudena kan roteras och flyttas fritt på ringen samt såklart vinklas till extremt nära linsen till ett vidare ljusfält. Blixtarna lyser upp ca. 4 meter så visst ser jag potential att använda de även ihop med modeller som upplättningsljus eller effektljus i bakgrunden. Sändaren GodoxXPRO är ett grymt tillbehör. Du kan koppla in dina blixtar i 5st olika grupper och i 32 olika kanaler. Den stöder både TTL och HSS (om blixtarna stödjer det). Du kan lätt justera både zoom (för det objektivet du använder) till blixtstyrka och en massa andra sköna funktioner. Monterat och klart på kameran känns det kanske först lite klumpigt men om jag jämför med mina tidigare hemmabyggen eller inköpta armar så är det här ingenting. Det är smidigt och lätthanterligt. Jag fotograferade först detaljerna på en kromad kamera. Jag använde mitt makro-objektiv från Laowa. En skön 100mm f2.8. Helt manuell men riktigt bra om du får till det i och med förstoringen på upp till 2 gångers förstoring. Min andra bild tog jag precis nyss i den sista kvällsolen. På en tall satt en sargad men fin spindel. Det kommer ta lite tid att lära sig vinklarnas påverkan på ljuset och styrkan såklart på olika motiv och slutartider. Men som första intryck är jag sjukt nöjd. Det här kommer bli så bra i vår/sommar. Nu jäklar ska här fotas insekter och blomster. KOLLA IN MINA TIDIGARE OCH KOMMANDE BILDER I GALLERI DJUR ELLER NATUR

My photography

My photography

I've probably been interested in photography longer than I actually thought. My first contact with my own camera was a flat little Kodak Instamatic 130 sometime around the age of ten or so. I remember that I wanted a Polaroid camera but that it was too expensive so it became easier to use regular film. Then, of course, it was not something creative to talk about, but more fun to actually have a camera. At the age of twenty, I got a used Canon EOS 1000FN, my first system camera, and every now and then the interest in trying to capture or create an image probably started, but it was difficult and expensive. I wanted to learn to shoot manually early but it was tricky, once the film was back from development I had no idea what I used for settings, I still have a photo album with overexposed and blurry images. At that time I had a friend who took pictures a little longer and he developed some himself in black and white. Of course I got the urge to test so it became a bit experimental in his darkroom. When the "pocket" digital camera came, I was quite early with one, it hung with a bit everywhere for a few years and the pictures were burned on CDs. The system camera was sold and over time, the interest in photography ended up a bit in the shadows for many years. When the mobile phones got sensible cameras, there were more and more pictures and I thought it was fun to take photos again, at the same time it was fun with video clips. When I turned forty, I got a GoPro Hero 3+ action camera that then hung in my pocket for several years and I filmed everything from hunting, motorcycle trips and holiday trips with it. A few years later, my wife and I were going on a motorcycle holiday in Norway and driving Trollstigen, Geiranger, Rjukan, etc. and felt that a system camera would probably have been more fun to take on the trip than trying to take nice landscape photos of mountains and fjords with a mobile phone. Said and done, an old Nikon D80 was borrowed from mother-in-law who took photos herself for many years. After a bit of struggling, I started to get decent control of it and understand the manual settings that I started struggling with as a twenty-year-old. The planned trip was unfortunately canceled when the wife had to undergo emergency surgery for the appendix only the days before we were to go. But the interest in photography had been revived and the trip was a year later, but by that time we had acquired a really potent Sony pocket camera that could come with (easier to transport on a motorcycle) together with a couple of GoPro cameras so the trip was good documented. When I returned home, I bought my own used Nikon D80, which I photographed for a few months and was now completely bitten. I mainly photographed animals and nature, running water and birds. There were many long car rides early in the morning in search of nice places. By chance I then came across a Nikon D700 house by an acquaintance, now it started to get a little more advanced and some full format lenses were obtained and then a photo backpack. But something had happened, it was not really as fun to take pictures of nature anymore, I missed the social part and started thinking about whether I could take portraits or street pictures. I tried on some street and it was fun but thought it was difficult to do it without being looked at and a little suspicious. I started thinking more and more about what it would be like to photograph models, but how would you start? I have an acquaintance who has photographed models for many years and played ball with him a bit and after some sweaty nervous thoughts I took courage and wrote a few lines on a TFP group on Facebook in the early summer of 2021. The days went by and no answers came and it was not strange, I had no portfolio with any model pictures but only nature pictures and a couple of portraits of family members. But one day I got an answer from a girl who modeled a part and she wanted to shoot with me and so it was. It was nervous to say the least but still went ok to be the first time. Now I was bitten and watched lots of Youtube clips about posing, candles, etc. Some simpler studio flashes were acquired in the same crank, even though I lack space for my own studio. Once it came loose, it floated on throughout the summer with model photography and it was very fun and educational. During the winter, I then joined a photo club and now have access to the club's studio and am learning the best of lighting. I will definitely photograph other than models, as I am a bit of an outdoor muppet, there will be more nature and animals, but model photography has added a social part to it all. Visually, I try to find some kind of creative side in myself but begin to realize that my style is probably more in the realistic direction or how I should express but impressed by those who have the more artistic vein and can reflect it in their images. It was the story of how I got started and where I am as a happy beginner is right now and I am sure I will continue for many more years. The interests come and go and I have been busy with a lot, but with the results in hand, I see for myself that I have probably been interested in pictures and film in some form for most of my life. For those interested, there are some of my photos on Instagram under the name photohedberg

Mitt fotograferande

Mitt fotograferande

Jag har nog varit intresserad av fotografering längre än jag själv egentligen trott. Min första kontakt med en egen kamera var en platt liten Kodak Instamatic 130 någon gång vid tio års åldern ungefär. Jag mins att jag ville ha en Polaroid kamera men att den var för dyr så det blev en enklare som använde vanlig film. Då var det naturligtvis inte något skapande att tala om utan mera roligt att ha en kamera egentligen. I tjugo års åldern skaffade jag en begagnad Canon EOS 1000FN, min första systemkamera, och där och då började nog intresset av att försöka fånga eller skapa en bild, men det var svårt och dyrt. Jag ville tidigt lära mig att skjuta manuellt men det var knepigt, när väl filmen var åter från framkallning hade jag ingen aning om vad jag använt för inställningar, jag har fortfarande kvar ett fotoalbum med överexponerade och oskarpa bilder. Jag hade på den tiden en kompis som fotat lite längre och han framkallade en del själv i svartvitt. Jag blev naturligtvis sugen att testa så det blev en del experimenterande i hans mörkrum. När ”pocket” digital kameran kom var jag ganska tidig med en sådan, den hängde med lite överallt några år och bilderna brändes på cd skivor. Systemkameran såldes och med tiden hamnade sedan fotointresset lite i skymundan under många år. När mobiltelefonerna fått vettiga kameror så blev det mer och mer bilder och jag tyckte det var roligt att fotografera igen, samtidigt blev det skoj med video klipp. När jag fyllde fyrtio år fick jag en GoPro Hero 3+ action kamera som sedan hängde med i fickan flera år och jag filmade allt från jakt, mc turer och semester resor med den. Några år senare skulle jag och frun åka på mc semester i Norge och köra Trollstigen, Geiranger, Rjukan osv och kände att en systemkamera hade nog varit roligare att ha med på resan än att försöka ta fina landskapsbilder på fjäll och fjordar med mobiltelefonen. Sagt och gjort så lånades en gammal Nikon D80 av svärmor som själv fotat i många år. Efter lite tragglande började jag få hygglig kontroll på den och förstå de manuella inställningarna som jag började kämpa med som tjugoåring. Den planerade resan blev tyvärr inställd då frun fick akutopereras för blindtarmen bara dagarna innan vi skulle åka. Men foto intresset hade väckts till liv igen och resan blev sedan av ett år senare men vid det laget hade vi skaffat en riktigt potent Sony pocket kamera som fick följa med (smidigare att transportera på mc) tillsammans med ett par GoPro kameror så resan blev väl dokumenterad. Vid hemkomsten köpte jag mig en egen begagnad Nikon D80 som jag fotograferade med några månader och var nu helt biten. Jag fotograferade främst djur och natur, rinnande vatten och fåglar. Det blev många långa bilturer tidiga mornar i jakten efter fina platser. Av en slump kom jag sedan över ett Nikon D700 hus av en bekant, nu började det bli lite mera avancerat och några fullformats objektiv skaffades och sen en foto ryggsäck. Men något hade hänt, det var inte riktigt lika roligt att fota natur längre, jag saknade den sociala biten och började fundera på om jag skulle kunna ta porträtt eller street bilder. Jag försökte mig på endel street och det var roligt men tyckte det var svårt att göra det utan att bli uttittad och lite misstänkt. Jag började här fundera mer och mer på hur det skulle vara att fotografera modeller, men hur skulle man börja? Jag har en bekant som fotat modeller i många år och bollade lite med honom och efter några svettiga nervösa funderingar tog jag mod till mig och skrev några rader på en TFP grupp på Facebook försommaren 2021. Dagarna gick och inga svar kom och helt konstigt var väl inte det, jag hade ju ingen portfolio med några modellbilder utan bara naturbilder och ett par porträtt på familjemedlemmar. Men en dag fick jag ett svar av en tjej som modellat endel och hon ville plåta med mig och så blev det. Det var minst sagt nervöst men gick ändå ok för att vara första gången. Nu var jag biten och kikade på mängder av Youtube klipp om posering, ljus osv. Några enklare studioblixtar införskaffades i samma veva trots att jag saknar utrymme för egen studio. När det väl lossnat så flöt det på under hela sommaren med modellfotograferingar och det var väldigt roligt och lärorikt. Under vintern gick jag sedan med i en fotoklubb och har nu tillgång till klubbens studio och håller som bäst på att lära mig ljussätta. Jag kommer absolut att fotografera annat än modeller, då jag är lite av en friluftsmupp så kommer det att bli mera natur och djur, men modellfotograferingen har tillfört en social del i det hela. Bildmässigt så försöker jag hitta någon form av kreativ sida hos mig själv men börjar inse att min stil är nog mer åt det realistiska hållet eller hur jag ska uttrycka men imponeras av de som har den mera konstnärliga ådran och kan spegla det i sina bilder. Det var historien om hur jag kom igång och vart jag som glad nybörjare är just nu och jag är säker på att jag kommer att fortsätta i många år till. Intressen kommer och går och jag har pysslat med väldigt mycket, men med facit i hand så ser jag själv att jag nog varit intresserad av bilder och film i någon form under större delen av mitt liv. För den intresserade finns endel av mina bilder på Instagram under namnet photohedberg

You are wonderful <3

You are wonderful <3

My parents usually say that when I was born, I held a firm grip on a brush, and with each passing year, I can do nothing but agree with them. Art and creation have always been close at hand for me, both in joy, development, message and as support for my mental illness. Although I would have liked to have devoted this entire post to telling about all my creation and its development, I want to direct an extra focus on my Wonderful ladies right now (which can be seen here on the left in the picture). One summer day in June 2020, I simply let my hands shape a lady, who became another, who became another and who then filled an entire paper. No one is the same but yet all are equally beautiful. Since that day, the ladies have been my (and partner's, because oh what he puts gunpowder on them) beloved little children. To be allowed to show for all ages, children as a pensioner, girls as boys, women as men, that regardless of our size on the body, how we decorate it with tattoos, piercings, scars of various kinds, whales, stretch marks, love handles, ostomy bags, pregnant bellies and birthmarks, etc., we are all, individually, equally beautiful. My dream is that me and the ladies will get to come out to more people, to show as many as we can that YOU are beautiful in your own way. Today, some of my paintings are in some BB departments around Sweden. Also with one or two curators at different schools. But also at home with all kinds of wonderful people who just like me think and think that we should all shine just like the ones we are <3 If you want to join the journey and see the development of the ladies, you are warmly welcome to follow and support me:
Instagram: underbara_damer Facebook: Underbara damer Never forget that you are valuable <3
/Felicia

Du är underbar <3

Du är underbar <3

Mina föräldrar brukar säga att när jag föddes så höll jag ett stadigt grepp om en pensel, och för varje år som går kan jag inget annat än att hålla med dem. Konsten och skapandet har alltid legat nära till hands för mig, både i glädje, utveckling, budskap och som stöd i för min psykiska ohälsa. Även om jag gärna hade ägnat hela detta inlägget till att berätta om allt mitt skapande och dess utveckling vill jag just nu rikta ett extra fokus till mina Underbara damer (som syns här till vänster i bild). En sommardag i juni 2020 så lät jag helt enkelt bara mina händer forma fram en dam, som blev en till, som blev ytterligare en och som sedan fyllde ett helt papper. Ingen som är den andra lik men ändå är alla lika vackra. Sedan den dagen har damerna varit mitt (och sambons, för oj vad han lägger krut på dom) älskade lilla barn. Att få lov att visa för alla åldrar, barn som pensionär, flickor som pojkar, kvinnor som män, att oavsett vårt format på kroppen, hur vi smyckar den med tatueringar, piercingar, ärr av olika slag, valkar, bristningar, kärlekshandtag, stomipåsar, gravidmagar och födelsemärken m.m så är vi alla, var och en för sig, lika vackra. Min dröm är att jag och damerna ska få komma ut till fler personer, att få visa för så många vi kan att just DU är vacker på ditt eget sätt. Idag sitter några av mina målningar på några BB avdelningar runt om i Sverige. Även hos en och annan kurator på olika skolor. Men även hemma hos alla typer av underbara människor som precis som jag tycker och tänker att vi alla ska få skina precis som dem vi är <3 Vill du hänga med på resan och se damernas utveckling är du varmt välkommen att följa och stötta mig på:
Instagram: underbara_damer Facebook: Underbara damer Glöm aldrig bort att du är värdefull <3
/Felicia