Ett litet liv är det största som finns

Tänk så fantastiskt livet egentligen är. Att det blir rätt så ofta och att det verkligen fungerar när vi fortplantar oss och vilka känslor det startar inuti en, känslor som är underbara, skitjobbiga och för alltid. En av de saker jag tycker är absolut vackrast att se på och som väcker starka känslor inom mig av tacksamhet, lycka och bara förundran över livets mysterium är just gravida. Efter att jag själv fick barn så väcktes något i mig. Kalla det fadersinstinkt eller vördnad för livet, ja kalla det för religiöst om du så vill det? Jag sätter inte någon etikett på det själv mer än att det är underbart. Så när Jennie och Nanna hörde av sig var det självklart att tacka ja, vilken fantastisk förmån och ära att få vara en liten del av deras privata mirakel. Det var visst fem år sedan vi vågs sist och jag fotograferade deras bröllop och nu var det dags igen men för nästa steg i livet. Jag skulle kunna mässa hur mycket som helst om flera delar när det kommer till gravidfotografering och varför jag tycker att det är så vackert och faktiskt viktigt att visa upp men jag ska försöka hålla mig kort. Dels handlar det om det naturliga. Ni som följt mig ett tag vet att jag verkligen trycker på vikten av att visa det som är naturligt. Jag vill inte försköna eller förändra det som är naturligt och i mina ögon redan helt perfekt. Jag ser en stort vits med att visa kroppar i olika stadier i livet, oretuscherade, normala människor. Kan det bli vackrare än så? Inga filter, inga fläckborttagare. Varför ska man ha det när personen på bilden strålar av liv, lycka och kärlek? Men det handlar även om att dokumentera och arkivera för nuvarande och kommande generationer. Även om det finns många motståndsrörelser och personer som gör allt för att visa den naturliga människan i alla fantastiska utföranden så finns det många som visar en förskönad verklighet, som inte är bekväma med att visa verkligheten. Jag är övertygad om att det påverkar våra unga på ett extremt dåligt sätt och att pressen att se ut som "förebilderna" i sociala medier får unga att må dåligt och vilja uppnå overkliga och konstgjorda ideal. Visst kan det komma frågor som handlar om att sexualisera främst kvinnor, visst kan det komma ifrågasättande om varför man just måste visa kroppar. Såklart måste man inte det tänker jag, det känner man själv. Men för att ta bort sexualiseringen och för att göra det till den vacker konst som manskroppen är så behöver vi som vill och anser att det är viktigt våga göra just det. Att dölja och förändra tror inte jag stärker annat än just att det är något fult eller enbart sexuellt med en kropp som ska vara privat. Hur kommer vi vidare då? Att enbart se en kropp som något sexuellt handlar mer om DIN inställning. Fundera på det lite. Svåra ämnen utan konkreta och enkla svar och det finns minst lika många åsikter i ämnet som det finns människor på jorden. Jag tror att huvudsaken här är att man gör lite som man vill och är bekväm med och att de som inte är bekväma i det förstår varför de bekväma gör det utan att anklaga och bli irriterade. Titta åt ett annat håll om det känns jobbigt. Det handlar inte om att visa upp sig, det handlar om att ta tillbaka rätten till sin kropp oavsett vikt, färg, kön eller ålder. Alla är vackra. Så till den lille Wilde där inne i magen. Tänk vilken värld du kommer att födas till. Tänk så mycket kärlek du kommer att få från dina två fantastiska mammor. De kommer ge dig fina värderingar, lära dig om rätt och fel älska dig oavsett vem du blir och hur du väljer att leva ditt liv. Ditt liv kommer innehålla både skratt och gråt, kärlek och sorg, oro och lycka, uppgångar och nedgångar. Folk kommer dyrka dig, folk kommer ogilla dig och dina val men så länge du följer ditt hjärta och din magkänsla kommer allt gå bra för det är det livet går ut på tror jag, att hantera olikheter, likheter, åsikter och andra människor. Vill du fotografera dig eller magen så hör av dig! Jag har även en dokumentär fotoidé där jag vill följa ett par under graviditet och födsel som du kan läsa mer om här.