Lövgrodor

På nätet finns många fantastiska bilder på lövgrodor och jag tänkte att jag också skulle ta såna bilder. För hur svårt kan det vara? Vi bor i Blekinge nära gränsen till Skåne och i Skåne finns lövgrodor. Vi läste på i vilka naturreservat de ska finnas, när på året man kan hitta dem och när på dygnet. Sen gav vi oss iväg till närmsta dammen och tittade i vattnet och hittade grodor…. men inte lövgrodor. Vi letade igenom buskarna vid dammen, in i de taggiga snåren men ingen lövgroda. In i bilen och tittade ut nästa naturreservat där de skulle finnas och samma procedur igen med samma resultat det vill säga inga lövgrodor. Så då började vi fundera på om grodorna var sena i år? Eller tidiga? Eller fel tid på dygnet? Eller var det fel väder? Vi fick bekänna oss besegrade för denna gång och begav oss hemåt igen. Nästa helg var det dags igen. Vi körde ner till Österlen igen och startade vid samma damm som förra gången och med samma resultat som tidigare. Då bestämde vi oss för Fyledalen för där ska det finnas lövgrodor. Väl i Fyledalen konstaterade vi att det var många dammar och lite planlöst letade vi runt bland dammarna. Vi hörde grodor kväka, såg små grodögon sticka upp i dammen men inte heller denna gång var det lövgrodor. Det blev några turer runt om i Skåne i vårt letande efter de små vackra varelserna. Tyvärr var vi inte så lyckosamma i vårt letande. Dags för mer efterforskning på nätet. Det fanns de som hittade grodor så det var rätt tid på året. Lövgrodorna som de hittat var på Österlen så vi var på rätt plats. Kanske var det tiden på dygnet som var fel ändå. Så när det närmade sig kvällen gav vi oss återigen ner mot Österlen och groddammen. Det var skymning när vi kom fram till dammen och denna gång hade vi stora förhoppningar att äntligen få se de små lövgrodorna. Men inte hörde vi någon grodsång trots att man kan höra den på en kilometers avstånd. In i bilen och mot nästa damm och där var det lika tyst. Så iväg till en tredje damm och då äntligen hörde vi lövgrodans kväkande. Vilken lycka. Men nu var det för mörkt för att leta så vi begrav oss hem med vetskapen om att de finns vid en av dammarna som vi letat vid flera gånger utan resultat. Dagen efter var det ner till naturreservatet igen och nu när vi visste att de fanns där var vi lite mer enträgna i vårt letande. Plötsligt glimmar det till lite i solskenet och ja där sitter en liten groda på en gren och solar sig. Alldeles stilla och man kan lätt ta den för ett löv. Sen var det dags att krångla in kamerastativet i buskarna och föreviga den vackra lövgrodan. När vi väl hittat den första grodan så såg vi att det fanns fler så det gäller att inte ge upp. Det är ungefär som när man letar kantareller, den första är den svåraste att hitta. Följ mig gärna på instagram @fotograf_lasse_andersson

Lövgrodor