Studentbal, en strimma av hopp

Livet är föränderligt och det är på något sätt det enda vi är riktigt säkra på. Ändå är det lika jobbigt varje gång. Även om det är en positiv händelse, så är det jobbigt. I alla fall när det gäller våra barn. De växer ju de också. Det är den enda verkliga önskan jag har. Att mina barn mår bra, håller sig friska, blir trygga i sig själva och lever livet. I lördags blev det ännu mer tydligt än tidigare. Jag fick nämligen förfrågan om att fotografera på en studentbal, en Corona-anpassad sådan såklart. Jag vet inte riktigt varför frågan dök upp om det helt enkelt missats att boka en fotograf eller om någon annan fick ställa in? Det spelar ingen roll. Min dotter tar studenten om en knapp vecka och i lördags var det bal. Jag tror först att det var aningens pinsamt att fråga pappa och kanske inte drömmen att ha sin farsa stå på balen och glo, men sen kom nog verkligheten ikapp att det inte spelar någon roll. Att få en massa bilder från balen betyder nog mer? Eftersom det var kort om tid hann jag inte förbereda så pass mycket som jag velat. Hade tiden funnits hade jag plockat med blixtar, skarvsladdar och småfix för att få det så bra som möjligt. Det blev en liten nödlösning för att vara smidig. Kameran i högsta hugg, en 24-70mm och en Speedlight med en liten softbox. Jag hittade en fin syrenhäck som fick bli bakgrund och sen kunde fotograferandet starta. Det var 30 personer på plats och med alla konstellationer blev det över 400 bilder efter en timmes fotande. Min betalning fick bli den här underbara upplevelsen. Dels att få glädja dessa ungdomar med mina bilder och min tid men det gav även mig en massa glädje. Så mycket hopp, så mycket skratt, sådan lycka, kärlek och värme. Att se sin dotter vara en i mängden gjorde mig både rörd och stolt. Det finns verkligen hopp inför framtiden oavsett Corona och annan skit i världen.